5000 är f kr
Städerna låg för det allra mesta utmed Nilen med hus byggda i lertegel. talet (femtusentalet före Kristus) är det 6:e millenniet Händelser. Ris odlas i Asien.
Oldtiden i Danmark
Det forntida Egyptens historia präglas av att det då och då dök upp nya fiender som skulle splittra och i slutändan erövra riket. Ingen högkultur har existerat lika länge — Egyptens tidiga civilisation varade cirka 3 år. Omkring år f. Det forntida Egypten var större än dagens och innefattade bland annat de landområden som idag utgör Sudan. Kinas historia är över 3 år lång då de äldsta skriftliga källorna är från talet [ 1] De första spåren av en jordbruksbaserad kultur (Yangshaokulturen) dateras till cirka Runt hade man gått över till bronsålder där framförallt Sanxingduikulturen och Longshankulturen bör nämnas.
Under slutet av talet expanderade hettiterna västerut och nådde Egyptens gräns. Memfis blev den första huvudstaden i norra delen av landet medan Thinis var södra delens huvudstad under den första dynastin sedan riket enats under talet f. De nästkommande århundradena kunde Nubien förstärka sitt inflytande och gjorde anspråk på att regera över både Övre och Nedre Egypten. Konspirationer och lönnmord var inte ovanliga då sådana maktkamper utspelade sig.
Man brukar räkna början och slutet på civilisationen från cirka år f. Svarta havet översvämmas av saltvatten (omkring detta år).
5000-talet f.Kr. (millennium) – Wikipedia
Det rådde ofta en maktkamp inom den egna familjen efter tronen. Det existerar enbart osäkra källor om den första tiden, men den som anges som den första härskaren är Narmer som innehavde titeln Menes. Det forntida Egypten intar en särställning i historien. Samhället var välorganiserat och under dynastierna gällde en centraliserad politisk styrning. Fast då den assyriska kungen blev tvungen att rikta sin uppmärksamhet på andra delar av sitt jättelika rike kunde egypterna återta makten tillfälligt.
Denna frist löpte ut då de mäktiga perserna lade under sig riket efter ett avgörande slag vid Pelusium år f. Kanaler grävdes för att åkerbruket skulle kunna nyttja vattnet på bästa sätt. Det förekom dock militäriska expeditioner som ledde till invasioner av bland annat Sinai-halvön i öster, på andra sidan Röda havet. Och under den period som kallas Nya riket intensifierades expansionen med nya trupper till Sinai samt till Palestina.
Jordbruk bedrivs i Nildeltat. Härskaren över hela det väldiga riket kallades farao och likställdes nästan med en gud. Jordbruket i Egypten uppstod först ett par tusen år efter det i Mesopotamiens slättländer. Likt dessa svämmade Nilen över med jämna mellanrum och lämnade bördig jord efter sig. Då Egypten hade härskare av båda könen fanns det också kvinnliga faraoner. Dock var livet vid Nilen gynnsammare då översvämningarna sällan blev förödande och skedde med viss regelbundenhet.
På talet skulle assyrierna ledda av kung Assurbanipal bemäktiga sig stora egyptiska landområden och inrätta sig som nya härskare. Plogen uppfinns. Nilen var en livgivande naturfaktor som floderna Eufrat och Tigris var i Mesopotamien. Från andra sidan Medelhavet bredde sjöfolken folk från den egeiska övärlden ut sig i avsikt att bosätta sig i Nildeltat. Egypterna är inte ihågkomna för sin militäriska styrka likt perserna eller romarna.
Det var Nilen, den längsta av världens floder, som gav goda förutsättningar åt jordbruk i ett landskap som annars behärskades av öken. Det blev i det stora hela inte några omvälvningar utan jämvikt rådde mellan de egna och den inkräktande maktens styrka. Nästa fientliga våg utifrån kom från Nubien i öst och denna gång kunde inte Egypten värja sig. Egyptens långvariga civilisation berodde inte minst på att landet låg i ett geografiskt skyddat läge där det var svåråtkomligt i varje väderstreck.
Det resulterade i att nubiska härskare formade den tjugofemte dynastin. Två städer var trots allt mer framträdande: Memfis och Thebe, den senare var dock obetydlig fram tills sent tal. Ett utdraget ställningskrig gällde under en lång period innan hettiterna kom i kläm av att det assyriska väldet växt sig starkt i snabb takt. Österut skyddade bergen, västerut bredde ett vidsträckt och torrlagt stäpplandskap ut sig. I berglandskapen i söder kunde stenbrott anläggas och sedan kunde sten användas åt byggnader och till murar som städerna ofta var omgärdade av.
De forntida egypterna var troligtvis inte ett infött folk utan i hög grad bestående av folkgrupper som invandrat från Anatolien och Levanten i Mindre Asien. Nya hot skulle uppenbara sig för egypterna. Den nubiska dynastin var därmed över. Det kunde bo flera tusen i en stad, system fanns för avrinning av vatten och avfall. Det rörde sig annars om ett enat land även om landet under perioder är politiskt splittrat mellan ett nord och ett syd , och utgick inte från städer på samma sätt som gällde i Mesopotamien.
Den norra gränsen var svårgenomtränglig på grund av sumpmarken som omgärdade floddeltat och den södra gränsen sammanföll med en klippig terräng och där framkomligheten utmed Nilen försvårades av starka strömmar.
Egypten fick under denna tid därtill hantera angrepp från lydierna som också kom norrifrån de innehavde delar av den anatoliska halvön där dagens Turkiet är beläget.