Stickling hoya vatten
Blomställningsskaften kan även de bilda rötter, och kan i undantagsfall även bilda plantor genom falsk vivipari. Den här sticklingen klipptes med så pass kort internod, att de nedersta bladen har tagits bort inför rotningen. Rötter är något en växt producerar kontinuerligt, och utvecklar i förhållande till sin omgivning. Längs en ranka eller en stam sitter noder , där blad, nytillväxt och blomställningsskaft kan växa ut.
Hoya förökas främst med sticklingar. Förutom det behöver rankan och bladen som det görs en stickling av vara någorlunda färdigutvecklade. Många sticklingar erbjuds orotade, och att köpa sticklingar orotade minskar också risken markant att få hem rotullöss. Enklast är att plantera sticklingen direkt i en liten kruka med porös/genomsläpplig jord (se recept nedan). Jag har endast gjort det med danumensis ssp.
The Complete Care Guide: How to Care for Hoya Plants
Att känna till hur en stickling ser ut kan vara avgörande för att kunna ta sticklingar. Här dyker adventivrötterna snabbt upp, även om de inte uteslutande dyker upp från synliga rotanlag. Tills rötterna förvedats är de ganska känsliga, och dör gärna tillbaka om man byter odlingssubstrat, eller planterar upp en rotad stickling. Stick ner sticklingen till första bladparet, där rotanlagen finns. Den här sidan är väldigt lång, och är därför uppdelad i tre delar.
Enklast är att plantera sticklingen direkt i en liten kruka med porös/genomsläpplig jord (se recept nedan). Denna metod fungerar dessutom utmärkt även för andra epifyter, speciellt rankor. De kan likna en internod, men blomställningsskaften växer alltid ut i 90 graders vinkel mot bladets position på noden, och nytillväxt inklusive eventuella utväxande internoder dyker upp i vecket mellan bladskaftet och rankan.
Även om många hoyor är så suckulenta att de kan förlora lite vatten och rotas fristående, är den mest tvärsäkra metoden att rota i hög luftfuktighet. Hos Hoya syns de tydligt som små knottror på rankan eller stammen. Och vill man dela med sig av sin egen Hoya så kan det även där vara bra att veta hur man kan rota. Jag brukar vilja se att rötterna utvecklat rothår, och när de väl gjort det så rotar jag sällan längre.
En stickling utan blad är dessutom beroende av inre energireserver då den inte har förmågan att själv få energi från ljus. Jag tänker inte gå för djupt in på alternativen, dels för att texten skulle bli för lång, men även för att vi alla landar i våra favoritsätt. Det finns många sätt att rota, och många substrat att rota i. Ska sticklingen resa långt, eller behöver återhämta sig, kan det vara bra att låta den få ordentliga rötter, men annars behövs sällan större än centimeter-långa eller ens det för framgångsrik plantering.
Och ja, är man ny på att rota, då skulle jag faktiskt göra det med. Istället tänkte jag gå igenom den mest tvärsäkra metod jag känner till. Mellan noderna finns internoder , som kan ha varierande längd. Däremot koncentrerar sig rotbildningen kring noderna, vilket gör att det kan vara positivt att rota en naken nod.
Men även om man enbart köper rotat vilket också har sina fördelar kan man ibland behöva rota om. Och är man nyfiken på någon typ av rotning är det nog bra att försöka lära sig det av någon som gör det regelbundet.
Rota Hoyasticklingar (och andra epifyter)
Den första delen går igenom hur en stickling ser ut, den andra delen går igenom den tvärsäkra metoden för rotning, och i den tredje delen visar jag upp exempel på rotning med bilder på olika stadier. Generellt sett så skadar det aldrig att ha så lite av rankan som möjligt i substratet man odlar, för att minska risken att röta tar sig in i rankan. Av den anledningen är det sällan värt att låta en stickling få för långa rötter innan den planteras -det är lättare att skada långa rötter, och för växten att anpassa dem till en ny miljö.
Många hoyor är otroligt lättskötta och kan sättas i ett glas vatten för att rotas. Hoya förökas främst med sticklingar. Det går att hoppa till de olika avsnitten genom att använda länkarna nedan. Vill man även få till en bra stickling behöver den även åtminstone en del av ett blad, men gärna ett helt eller flera blad. Ett bra sätt att se om rankan är mogen att ta sticklingar av är genom att leta efter rotanlag.
En stickling behöver en nod för att kunna bilda en ny ranka. Det handlar ju trots allt inte bara om att sticklingen ska rota sig, utan att den även ska kunna växa till en planta. En hoya kan få rötter längs hela internoderna, och behöver därför inte rotas med en nod i substratet. Trots det är det inte rekommenderat att göra en stickling av ett blomställningsskaft. Men samtidigt är det viktigt att en stickling planteras djupt nog att sitta stadigt, och att den inte torkar ut om översta centimetern av substratet torkar ut.
Stick ner sticklingen till första bladparet, där rotanlagen finns. Det vanligaste sättet att utöka sin samling av hoyor på är genom att köpa eller byta sticklingar -ett kärt nöje i de flesta Hoya-sammanhang, även om det numera går att hitta plantor i butiker då och då. Mellan tummen och pekfingret tycker jag att åtminstone centimeter behöver kunna placeras i substratet. Det går oftast bra att rota ett enskilt blad, eller en stambit, men utan en nod eller några celler tillhörande en nod blir det ingen planta.
En stickling utan blad kommer ta lång tid på sig genom att först med stor möda producera några mindre blad om den inte dött av energibrist innan , och sedan långsamt återhämta sig därifrån. Men har man en stickling som har oddsen emot sig, är uttorkad, eller av en krånglig art, så skulle jag rekommendera den här metoden. Är de inte det är det stor chans att sticklingsmaterialet smälter bort då det klipps av från moderplantan.