Ivar lo-johansson bostad
Det fanns bara en väg för mig om jag skulle kunna överleva med mig själv i behåll. I dessa reseskildringar, med början i debutboken Vagabondliv i Frankrike skolar han sig i den iakttagelsens konst, som skall avsätta sig i en hel rad reseböcker från hela Europa. Ingen annan svensk författare under talet har väl lika verksamt bidragit till det sociala och politiska reformarbetet i vårt land. På ungdomens romantiska poesi följer nu en nykter och skarpögd verklighetsskildring.
Jag bar fortfarande märken av den fäktningen. Det kan hävdas att statsystemet hade överlevt sig självt och var dömt gå i graven. Hans medvetna avsikt var inte att skriva om statarna utan om sin egen uppväxt, men eftersom statarmiljön var så ny i svensk litteratur var det den som fullständigt kom att skymma läsarens synfält. Det var här uppe i skogstrakterna, som han levde ut sina pubertetsdrömmar och skrev ärkeromantiska vildmarksdikter i Dan Anderssons efterföljd.
I första delen av memoarerna Pubertet, skriver han om sina tidigaste författardrömmar. Först hade det varit hur jag som ung försökt komma loss. Det jag skrivit om statarna, om ungdomarna, åldringarna, zigenarna hade handlat om friheten. Från toppen av det meter höga Tornberget kunde han klara vinterkvällar se det hägrande ljuset från Stockholm, och det var där han ville söka sin lycka. I den myllrande rika kollektivromanen God natt, jord skriver sig Ivar Lo-Johansson bokstavligen genom sin barndom.
Han reser som en fri man, med enda uppdraget att tillfredsställa den egna reslusten och nyfikenheten på livet. Föräldrarna, liksom hela hans släkt, hade varit sörmländska statare, men när den yngste sonen föddes 23 februari hade de hunnit flytta från statarlängan till dagsverkstorpet Ådala under Hammersta Häringe fideikommiss.
Ivar Lo-Johansson
Det som ursprungligen binder oss är ju våra dagars upphov; våra föräldrar. Men faktum kvarstår ändå, att Ivar Lo-Johansson verksamt bidrog till att göra dess historiska dödsryckningar synliga. Byst föreställande Ivar Lo-Johansson i Ivar Los park. Eftersom han långa perioder går arbetslös, tycker han sig lika gärna kunna pröva lyckan utomlands, och reser han på vinst och förlust med 40 kronor på fickan till Frankrike, där han finner tillfälliga påhugg som diskare i Paris och bonddräng på landsbygden.
När Ivar Lo-Johansson i den sista delen av sina memoarer Frihet, blickar tillbaka på sitt långa författarliv, gör han följande reflexion:.
Uppdraget hade även sina inre, strängt personliga bevekelsegrunder. Och Ivar Lo-Johanssons mor var en viljestark kvinna, som inte var lätt att tampas med. Han lär upp sig till stenhuggeriarbetare, prövar olika arbeten som expressbud, brevbärare och byggnadsarbetare, men har uppenbarligen svårt att anpassa sig till storstadslivet. Från början till slut bildar nämligen friheten ett mönster i Ivar Lo-Johanssons livsverk; alltifrån hans egen romantiska frihetslängtan till arbetarkollektivets sociala emancipation, alltifrån individens personliga frigörelse till social frihet åt eftersatta folkgrupper.
Det hade rört sig om frihet.
Statarlängan
Det förhatliga statsystemet, som ännu in på talet prisgav en inte obetydlig del av befolkningen åt ovärdiga och närmast feodala livsvillkor, blev sinnebilden för alla de sociala orättvisor som den moderna arbetarrörelsen ville avskaffa. Men känslan av frihet i människornas bröst skulle kanske stanna och den skulle födas på nytt av varje ny generation? Författarskapet — en analys av Ola Holmgren. När Ivar Lo-Johansson, med hela nio böcker bakom sig, år äntligen kan sätta sin gamla plan i verket och skriva romanen om sin egen barndom, bekräftas också den gamla sanningen att den verkliga friheten inte går från utan genom det som binder oss till vårt ursprung.
Och när detta ovärdiga anställningssystem slutligen avskaffades, och lantarbetarna från och med den 1 november skulle få betalt i kontantlön istället för med natura i kollektivavtalet med sina arbetsgivare, kunde Ivar Lo-Johansson ta åt sig en stor del av äran för detta. Jag hade fått för mig att jag hade ett eget språk gömt inom mig, och den dag jag väl funnit det, så skulle också mina övriga svårigheter lösas. Han låter frågan bli hängande i luften, som vore den en passning till kommande generationer.
Ytterligare tillskott blir de resereportage han sänder hem till svenska dagstidningar. Ivar Lo-Johanssons bostad på Bastugatan 21 i Stockholm inrymmer sedan Ivar Lo-museet. Skogen blev en fristad som besjöngs, som vore den en erotiskt lockande kvinna. När Svenska Lantarbetarförbundet år instiftade ett stipendium i hans namn, skrev Gunnar Sträng i tidningen Lantarbetaren:. Under tjugotalets första hälft förde han en ambulerande tillvaro mellan Stockholm och hemtrakten på Södertörn.
Han gjorde det genom att solidariskt gestalta livskraften och drömmarna hos människorna i detta jordproletariat på gränsen till livegenskap. Lo-Johansson har i Den svenska litteraturens historia () utnämnts till ”den svenska arbetardiktningens centralgestalt överhuvudtaget”. Jag visste att de få yttre mål som uppnåtts kunde smulas sönder över en natt. Och när Ivar var nio år gammal förvärvade familjen egnahemmet Djurgårdsgrind i Tungelsta.
His parents were statare (contract. De likställdes med andra arbetare. Och arvet efter Ivar Lo-Johansson kan nog också sökas i detta frågetecken. Hans mer omedvetna avsikt, kan man säga, var att skriva sig fri från modern. Ivars tioåriga kamp hade därmed krönts med framgång. Men han gjorde det också för sin egen skull. Working-class literature, taste, class, Ivar Lo-Johansson, Sweden Introduction Ivar Lo-Johansson (–) is a central figure in the tradition of Swedish working-class literature (which will be described in more detail below).