Feminint maskulint språk
Sådana ord medtages ej i listan, men regler om dessas genus som fanns i tidigare nysvenska grammatikböcker meddelas här. De svenska språkliga varieteterna , såväl folkmålen som det begynnande standardspråket , hade ursprungligen tre grammatiska genera genus : femininum kvinnokön , maskulinum manskön och neutrum. Dessutom har ett antal mer eller mindre skriftspråkliga ord som inte slutar med nyssnämnda ändelser ansetts vara feminina.
[3] skyld [3] skrå (stadga) [3]. Med språkvetenskaplig terminologi säger man att den svenska grammatiska kategorin genus hade tre grammem : maskulinum, femininum och neutrum. Dessa regler gäller språkliga varieteter nutida och äldre som har feminint genus, alltså inte nuvarande standardsvenska. I vissa utländska språk skiljer man inte på femininum och maskulinum. Sexus är semantiskt biologiskt genus; [ 10 ] vissa ord betecknar verkligen kvinnliga eller manliga personer:.
Moderna lånord som i någon svensk språklig varietet givits feminint genus har ej medtagits. Ord som kan genusbestämmas medelst dessa regler medtages oftast ej i listan, som annars skulle bli mycket lång. Det stora flertalet av de feminina orden kan genusbestämmas med regler, som tar fasta på ordens slutljud. Sexus påverkar ordböjning och val av pronomen i standardsvenska. När folkmålsord har en vedertagen standardsvensk form, meddelas den som referensform.
Feminint och maskulint genus skall inte förväxlas med sexus. Det finns ord för kvinna och man, men något motsvarande hon och han finns inte. Sammansatta ord har alltid genus efter senare leden pojkflicka skulle vara feminint om standardsvenska hade femininum , så sammansatta ord tas inte med. Under nysvensk tid blev den om saker vanligare. Ett mycket stort antal ord är däremot förutsägbart feminina eftersom de slutar på vissa språkljud eller vissa ändelser.
Nedanstående lista innehåller feminina svenska ord i alfabetisk ordning. Sammanfallet mellan femininum och maskulinum innebär alltså vanligen att femininum ordböjningsmässigt uppgått i maskulinum, och att pronominet den sedan används om alla före detta maskuliner och femininer.
Femininiteter och maskuliniteter
Reglerna gäller i princip alla olika svenska varieteter som har femininum, men standardsvenska former används oftast som referensformer i framställningen. För många ord finns ingen regel som säger huruvida de har eller hade feminint genus; alla sådana ord tas med i listan nedan. En tumregel är att abstrakta ord oftast är feminina, medan konkreta ting som man kan ta på är maskulina. Av samma skäl tas sammansatta ord som har en förled som inte är ett självständigt ord som tvedräkt inte med; senare ledet bestämmer genus.
Förändringens historia belyses dels av dels skriftspråket i olika tider, dels uppgifter om det allmänna talspråket som legat till grund för skriftspråket, och slutligen av uppgifter om folkmålen i skilda tider. I nedanstående lista medtages ord från de två första kategorierna, och de äldsta orden ur den tredje. Den standardsvenska formen av varje ord meddelas som referensform; ett ords folkmålsformer medtages vanligen ej.
Ordens genustillhörighet har varit tämligen likartad i olika svenska språkliga varieteter; avvikande genustillhörighet i olika varieteter kommenteras i listan. Den alfabetiska listan innehåller huvudsakligen substantiv med oförutsägbart feminint genus. Dessa regler meddelas nedan. Men de har olika sexus; sexus lever alltså i standardsvenska även om de grammatiska genera maskulinum och femininum försvunnit. [3] I folkmål kan ordet vara feminint.
Feminina ord i svenska språkliga varieteter är en lista över arvord och tidiga lånord som har eller har haft feminint genus och feminin ordböjning i svenska folkmål eller tidigare nysvenskt riksspråk. Bland de ord som nu är utrala i standardsvenska, inklusive folkmålsord som skulle uppfattas som utrala i standardsvenska, är eller var dessa feminina:.
Till exempel på ett sådant språk är det afrikanska språket yoruba. Bland dessa främmande ord har kvinnobetecknande ord menad , nymf starkare feminint genus på grund av sexus. I de nyare svenska språkliga varieteter som inte har så mycket kasusböjning finns eller fanns framför allt dessa två utmärkande drag för feminina ord:. I språkliga varieteter med bevarad kasusböjning finns eller fanns ett större antal morfologiska skillnader mellan femininum och maskulinum, vilket beskrivs i specialartiklar som Älvdalska.
Det är i många fall ovisst huruvida dessa ord hunnit utveckla feminint genus eller fått realgenus redan vid inlånandet:.
Italiensk grammatik – Wikipedia
I dialekter med tre genus kan man säga stenen maskulinum men sola femininum. Utrum i standardsvenska har i stort sett en ordböjning som liknar den gamla maskulina böjningen. Folkmålsord utmärks med grön bakgrund i tabellen. Uppgifter om äldre talspråk och om äldre folkmål är dock sporadiska eller indirekta. När ett folkmålsord icke har använts i skriven standardsvenska, meddelas en folkmålsform som referensform. Uppdelningen i tre genera är ett arv från urindoeuropeiskan.
I standardspråket säger man stenen och solen. I fornsvenska var ordet maskulint, feminint eller neutralt. Denna regel kräver dock för mycket etymologisk och filologisk kunskap för att dessa feminina ord skall kunna täckas av en lättanvänd regel; de medtages i stället i listan nedan. [20] skank (del av djurs ben) [3] sked [3] skrift [3] skuld [3] skulor (plurale tantum) [3] skygd [3] Även maskulint. Den är komplett för standardsvenska; av folkmålsord som inte finns i standardsvenska meddelas ett urval.
På kortast möjliga sätt kan följande sammanfattning ges för vilka svenska substantiv som är feminina. I standardsvenska och några dialekter har maskulinum och femininum alltså sammanfallit till genuset utrum. Femininum i andra språk än svenska.