Fotosyntes behöver inte
Alla matsmältningssystem bygger på att olika enzymer bryter upp kemiska bindningar. Vattnet i växterna kan antingen ätas upp av djur och människor eller avdunsta. Till skillnad från motsatsen som ofta är det normala i odlade system. För att detta skall vara möjligt behöver växterna tillräckliga mängder magnesium, svavel, molybden och bor. För över två miljarder år sedan började cyanobakterier fotosyntetisera och därmed att syresätta jordens atmosfär vilket skapade förutsättningar för flercelliga organismers existens.
Glukos binds ihop till längre kedjor, som pektin och andra polysackarider, med hjälp av olika enzym. Det bildas mer komplexa sockerarter. Det mest energikrävande för växten är att ta upp kväve som nitrat. När kolhydrat profilen ändras till att innehålla kompletta proteiner försvinner insekternas matkälla. Kvaliteten på sockret som avges ifrån växtens rötter påverkar sammansättningen av mikroorganismer i jorden. Vi har översatt det till växternas hälsopyramid.
För att växterna skall få tillgång till alla mineralnäringsämnen den behöver lever de i symbios med mikroorganismer. Den bildar då mer socker som leder till bättre tillväxt och bättre frukt men framför allt innebär det mer mat till mikrolivet. Aminosyror blir till peptider som blir till protein. När växten tar upp kväve som ammonium sker omvandlingen direkt i rötterna och kräver inte alls lika mycket energi. Fotosyntesen hos en växt kan fungera olika bra och mängden socker som produceras kan variera kraftigt.
Växten blir resistent mot insekter med enkla matsmältningssystem, som larver och sugande insekter, t. Närvaro av fysarium i jorden är inte det som orsakar angrepp, det är närvaron av sjukdomsalstrande bakterier som är avgörande. Växter även kan ta upp kväve som peptider och kompletta proteiner. För att en växt skall hålla sig frisk och motståndskraftig måste den ha en komplett fotosyntes.
Fotosyntes
Växter kan ta upp kväve i olika former vilket kräver mer eller mindre energi för växten att omvandla till proteiner. Enkla sockerarter föder sjukdomsalstrande bakterier som kan snabba på angrepp av fusarium, verticillium, rhizoctonia och pythium. Produktionen av syre sker genom fotosyntes. En del av vattnet infiltreras in i marken där den kan tas upp av växter som en del av fotosyntesen (se nedan). Fotosyntesen är den process i växter, alger och cyanobakterier som har lagt grunden till vår existens.
Det går alltså att öka mängden mikroliv och därmed jordhälsan genom att stärka växten. Det finns ett antal parametrar som behöver uppfyllas för att kunna odla friska och starka växter med stort näringsinnehåll. Mikroorganismerna frigör näring i en form som är lätt för växterna att ta upp och i utbyte förser växten mikrolivet med mat i form av rotexudat. Komplexa sockerarter ger en bakterieprofil som är mer motståndskraftig mot sjukdomar.
Genom att mäta mängden nitrat och ammonium i växten på morgonen, med hjälp av bladsaftanalys, får man en bild av hur väl omvandlingen fungerar. När allt kväve i växten omvandlats till kompletta proteinkedjor finns det inte längre något nitrat eller ammonium i växten. Fusarium och verticillium blir utkonkurrerade och kommer ej åt att infektera rotsystemet. När växten kan ta upp kväve i mer komplexa former som urea eller aminosyror gör den av med väldigt lite energi.
Koldioxid, solljus och vatten omvandlas till socker och i denna process uppstår en biprodukt i form av syre. De kritiska ämnena är mangan, järn, magnesium, kväve och fosfor som måste finnas i tillräcklig mängd. När fotosyntesen fungera bildar växten inte bara mer socker utan socker av bättre kvalitet. I en jord som innehåller fysarium som har en bakterieprofil som är motståndskraftig mot svampar uppstår inga angrepp.
Saknas mikronäringsämnen förblir en stor del av sockret i form av enkla sockerarter.
Vattnets kretslopp och fotosyntesen
När växten kan omvandla allt kväve till kompletta proteinkedjor inom 24 timmar blir den resistent mot larver och sugande insekter. De är helt beroende av att det finns nitrat, ammonium och vissa typer av aminosyror i växtsaften. Det kan krävas ett antal bladgödslingarför att succesivt öka växtens förmåga att fotosyntetisera. Vissa insekter saknar enzym som kan bryta upp bindningar i proteiner och aminosyror. En del av vattnet samlar sig efter hand till bäckar och älvar som så småningom rinner ut i sjöar och vidare till havet.
Fotosyntes är en biokemisk process som gör att växter, alger och vissa bakterier kan ta upp de oorganiska ämnena koldioxid (CO2) och vatten (H20) samt bilda kolhydraten glukos, som hjälper växten att växa. Det tas upp via rötterna till bladen där de omvandlas till karbamid urea som blir till aminosyror som blir till peptider som blir till protein. Dessa enzym behöver mikronäringsämnen för att kunna utföra sitt jobb.
Många odlade växterna ligger under nivå 1 och har en dåligt fungerande fotosyntes. Det vill säga socker och kolhydrater som växterna producerar genom fotosyntesen. Genom att tillsätta de näringsämnen som är kritiska för fotsyntesen med en skräddarsydd bladgödsling baserad på bladsaftanalyser går det att förbättra växtens fotosyntes. Målet är att systemet kommer i balans och att det startas en uppåtgående spiral av positiva effekter.