Föreningsstödet sverige
Den svenska ståndsriksdagen var en riksdag som tillkom under talet och existerade fram till representationsreformen Denna var indelad i fyra stånd : adel , präster , borgare och bönder. Senare bestämdes att riksdag skulle hållas vart tredje år och riksdagarna blev allt längre. Deras sammanträden, så kallade riksdagar , varade i början av ståndsriksdagens tid under några veckor och det kunde gå flera år mellan riksdagarna. Förr ansågs Arboga möte år vara den första riksdagen, men det finns inget som tyder på att det skulle ha funnits någon allmoge med vid det mötet, endast de två högre stånden och köpmännen representanter från köpstäderna, alltså borgarna.
Ofta valde dock två angränsande härader att gå samman om en gemensam representant för att minska kostnaderna för riksdagsmannen. Sveriges förste statsminister Louis De Geer var arkitekten bakom övergången från den senmedeltida ståndsriksdagen till en modern riksdag influerad av det viktorianska brittiska parlamentet : en riksdag med två kammare och en konung som statschef. Prästståndets riksdagsrepresentanter kallades clerus comitialis.
Hos borgarna fördes ordet vanligen av borgmästaren från Stockholm. Men då prästerskapet under hänvisning till kommittenternas valmännens rätt, tvekade att anta den förändring i landslagen som hovrättens inrättande innebar, hävdade Gustav II Adolf riksdagens definitiva beslutanderätt, och efter denna tid kan riksdagens befogenhet att medverka till att stifta lagar å folkets vägnar anses vara stadgad.
Med tiden kom dessutom allt större delar av den svenska befolkningen att stå utan representation i riksdagen. Ofta framställs föreningslivet som något unikt för Sverige – men vad är det egentligen som utgör denna unikhet? I enlighet med tidigare löfte röstade prästeståndet senare för ett avskaffande av ståndsriksdagen.
Sparbanken Skåne investerar 15 miljoner extra i skånskt föreningsliv
Innan ståndsriksdagen avskaffade sig självt genom beslut av de fyra stånden december föregicks beslutet av mycket stor debatt för och emot ett avskaffande. De flesta mindre städer sände dock endast en representant. Först omnämns förekomsten i bondeståndet av en "talman". Det svenska föreningslivet. Dessa sammanträdde och röstade var för sig, men sammanhölls av Konungen. Föreningsstödet i Sverige AB – : På hittar du kontakt-och företagsinformation, nyckeltal, lön till VD & styrelse m.m.
Motståndet kom från adligt och i viss mån även prästerligt håll, de senare röstade i regel efter adeln och skulle följa adelns utslag i frågan om ståndsriksdagens avskaffande. Sammanslutningar som kan liknas vid ideella föreningar finns självklart på andra ställen utanför Sveriges gränser. Utlösande faktor till omröstningen var att de Geer, själv adelsman, ställde kung Karl XV inför ultimatum att antingen skaffa fram en ny justitiestatsminister eller att skriva under förslaget att avskaffa ståndsriksdagen.
Bönderna åter brukade utse en bland de sina att tala och svara på rikssalen, dock utan företräde för de övriga ledamöterna. Den framväxande borgarklassen i städerna liksom de yrkesgrupper som stod utanför det som traditionellt utgjorde det borgerliga ståndet drev en intensiv kampanj för ett avskaffande. Högadeln tillförsäkrades ett övervägande inflytande genom omröstning klassvis, och ordföranden, den så kallade lantmarskalken , skulle kungen tillsätta.
En viktig roll i bondeståndet hade sekreteraren, även kallad för "edsvurne skrivare", som enligt Ordningen för ständernas sammanträden tillsattes av konungen. De avlöstes slutligen av års riksdagsordning , som i sanning var en modern ordning för parlamentet om det än tog ett halvsekel till innan riksdagen blev demokratisk i modern mening.
Borgarståndet skulle utgöras av en borgmästare och en rådman eller annan förnäm borgare från varje stad. De första allmänna bestämmelserna om de ofrälse ståndens sammansättning gavs genom års regeringsform : Prästeståndet skulle enligt denna utgöras av biskopar och superintendenter , två representanter för vart domkapitel och en för prästerskapet " av varje tvenne härad ". Inte nog med att detta röjde en tendens att anse de valda riksdagsmännens mandat begränsat av innehållet i deras av valmännen givna fullmakter , utan riksdagarnas beslut underställdes också "ständerna i landsorten" till bekräftelse — något som särskilt Karl IX ansåg behövligt.
Det stånd, vars sammansättning och verksamhetsformer först organiserades, var adeln — genom års riddarhusordning. Idag anses istället kallelsen till ett ej genomfört möte i Uppsala år vara första gången alla fyra stånden explicit inbjöds. Ståndsriksdagen eller Rikets ständer Riksens ständer alt Svea rikes ständer som från början av talet blev det officiella namnet på riksdagen som institution i Sverige.
Även bondeståndet var för ett avskaffande av ståndsriksdagen. För många småstäder var även det en dyr kostnad och ofta valde man att gå samman med någon grannstad om en gemensam representant. Även under början av nya tiden togs riksdagens medverkan framför allt i anspråk vid politiska kriser — revolutionära förändringar i tronföljden , beslut om krig, politiska rättegångar, för vilka riksdagen uppfattades som normalt forum —, men den började nu också användas till att stifta lag — första gången i Västerås — och för att pålägga nya skatter — första gången troligen Därigenom uppstod frågan om riksdagens kompetens i förhållande till landskapsmenigheterna, som förut haft att omedelbart besluta i dessa ärenden.
Under denna period av ståndsriksdagar fanns enbart tre stycken riksdagsordningar - års , års samt års riksdagsordningar - vilket innebär att riksdagarna under en lång period var i avsaknad av någon formellare struktur för mötena.
Bolagsdata och årsredovisning för Föreningsstödet i Sverige AB
Något man kan lägga märke till, om man studerar dem närmre, är att de i sin struktur och uppbyggnad blir mer och mer komplexa i takt med att riksdagen som institution sakteliga stärker sin ställning. Detta gällde grupper som icke jordägande landsortsbor torpare , soldater , statare , frälsebönder , bruks - och industriarbetare samt stora delar av den icke adliga medelklassen, såsom ämbetsmännen , lärare , läkare , industrimän , publicister och officerare.
Kritiker av ståndsriksdagen menar att den inte var representativ för det svenska folket. Ingen fick enligt RF vara riksdagsman, som inte var bofast inom Sveriges och Finlands gamla gränser, men detta tillämpades inte på de genom frederna i Brömsebro och Roskilde vunna landskapen. Den upprätthöll skyldigheten för varje adelsman att infinna sig vid riksdagarna, vilken skyldighet adeln — periodvis lyckats få utbytt mot sändande av representanter, men i överläggningar och beslut på Riddarhuset skulle endast huvudmannen för varje ätt få delta.
Det fanns en mental majoritet bland adeln för att avvisa förslaget, men folkmassor som hade samlats utanför Riddarhuspalatset den 7 december då omröstningen hölls och som var för ett avskaffande ledde till att flera adelsmän röstade för ett avskaffande framför att ta konsekvenserna av ett negativt utslag. Under frihetstiden — hölls mycket långa riksdagar. Riksdagsordningen av föreskrev, att i första hand ärkebiskopen vid riksdagens öppnande skulle föra ordet för alla de ofrälse stånden, och han blev prästeståndets självskrivne talman.
Bondeståndet skulle representeras av en bonde från varje härad. Adels- och prästeståndets representation var oproportionerligt stor jämfört med borgar- och framförallt bondeståndet. Termen stånd , ständer, inkom i Sverige genom tyskar i Gustav Vasas tjänst och användes till en början för att beteckna alla, som på något sätt deltog i det offentliga livet — såväl folkgrupper som individer varje arvfurste var ett stånd , såväl riksdagens ledamöter som deltagarna i landskapsmötena ständerna i landsorten , men småningom inskränktes ståndsnamnet till de fyra samhällsklasser, efter vilka riksdagen blev fördelad.